"Varför köptes den?", eftersom den är starkt nostalgisk. Jag tittade och lyssnade på en hel del foton och filmer, det är ett ganska bra förhållningssätt till originalet. Bara gitarren, akustiskt, är fruktansvärt hög, förvånansvärt hög! Jag har ett par Gretsch, Ibanez, jag kan jämföra dem. Utförandet är mycket bra förutom två defekter, en reparerad på fabrik, den andra nästan omärklig, som de två fina reporna på lacken. Halsen är lite "chunky" för mig, vilket kan kännas mer på grund av sin rundhet, man vänjer sig på några dagar. Gripbrädan är av indisk baywood, förvånansvärt vacker, och om du inte visste att det var det, skulle du tro att det var något bra mörkt rosenträ. Bindningen är bra, det finns inga vassa ändar, självklart är det inte custom shop, men det är bra och intonationen är perfekt. Bron är den vanliga tragiska Epi, den fungerar, det är inget fel på den, men den är ful som synd. Gitarrens klang är förmodligen mycket starkt påverkat, i positiv riktning, av den säregna stråkhållaren "FREKVENSATOR". Designen är oklanderlig, felfri kromplätering och polering. En dag skulle Epiphone kunna göra en sådan bro! Trots deras alltför enkla utseende fungerar nycklarna väldigt bra, det finns inget hopp på vredet och kugghjulet rycker inte. Hans röst är väldigt jazzig!!! Speciellt elektriskt även om fabrikssträngen inte är en toppkategori! Mini humbuckers, som i de flesta bra videor, är "woody", lite "fast", de har inte (uppenbarligen!) "låret" av normal storlek, och de låter väldigt likt en uttalad jazzgitarr . Potentiometern fräser inte, den fastnar inte, den här gitarren är helt "tillsammans". Sammanfattningsvis är det väldigt bra, men det låter väldigt annorlunda än liknande, det är verkligen individuellt.